Skulle kanske nämnt lite om hur bloggen fungerar förut. Alla kommentarer kommer att publiceras så länge det rör ämnet i bloggen. Kom med era historier och erfarenheter och tips.

Själv sitter jag i en rävsax. Vad är egentligen emotionell misshandel. Min man vågar ju inte direkt slåss längre för han inväntar ju rättegång så det skulle få honom att ligga ännu mer illa till. Nu tar han till emotionell misshandel eller psykkrig som jag hellre skulle vilja kalla det. Han får emotionella utbrott över om jag tex säger att jag älskar honom...Han tar bort mer och mer kärleksbetygelser och pressar mig till att ändå acceptera vårat förhållande. Han är mer och mer elak och varvar det med svurmande kärleksstunder. Det är ett bumerangförhållande av stora proportioner och jag är medberoende.

Han vet att jag älskar honom och bryr mig om honom och vill laga våran lilla familj och det utnyttjar han till fullo. Häromdagen sa jag till honom efter en underbar dag tillsammans "Du är min kärlek" sen gick jag och hämtade barnen på fritids. När jag kom tillbaka var han förbannad och sa "Du är inte min kärlek längre jag kanske tom vill ligga med andra jag vet inte men du får vänta och se acceptera det annars blir det inget mys i helg!" Sen rusade han ut och stängde av telefon i sex timmar, ringde upp mig sen och svor och skrek hur jag förstör hans liv, la sen på och stängde av telefon igen, ringde efter en timme gjorde likadant. När han märkte att jag var så ledsen att jag knappt kunde andas vände han och sa "Älskling jag är orolig för dig hur mår du?". Jag kved tyst att jag orkar inte längre...då blev han förbannad igen.

Ungefär så brukar det gå till....

Efter att för 711e gången ha fått svälja skit efter en dispyt med killen...att få stå kvar där tomhänt efter att ha givit allt och fått nada tillbaka mer än skit....och att om igen inte förstå hur egocentrerad en person kan vara och hur han/hon inte bara kan se vilken skada de gör på det där dyrbara förhållandet de påstår sig ha.

Med frågetecken snurrande runt skallen, hjärtat i halsgropen, mattheten i kroppen och adrenalinet pumpande ur porerna medger man sig än en gång en slagen kämpe för kärleken.

Ja, visst kan man välja att lämna personen i fråga...Det finns ju endast volunteers och ej offer...men om man får dubbla budskap och tror sig vara i ett förhållande värt att rädda...om man tagit an Skinners beteendetes och pickar för kung och fosterland för de där unika, fantastiska tillfällena då allt är guld och regnbågar. Då har ni väl kommit rätt...Denna blogg är för hetro,homo, bi, trans, queer, polyamorösa ja alla som faktiskt har tagit steget över stupet och vågat ingå i något som när förhållande, giftermål whatever.

Personligen är jag gift fast numera sambo...han behöver egen tid...så jag o våra tre barn bor själv medans han lever livet. Vi väntar in när han känner för att umgås med oss och han jobbar inte särskilt hårt på att vara varken förstående eller kompromissa. Han är åtalad för misshandel på mig men det är jag som får kämpa för att hålla ihop familjen...låter vrickat, jag vet...men tro mig det finns andra som har det kämpigare,

Men allt som krävs här är att man känner frustration över något i sitt nära förhållande...man behöver inte tävla om värstingspriset.

Här kan alla ventiler och be andra om råd.

Vem vet kanske löser sig allt....

Kanske man bryter upp...

Kanske dör någon på köpet...

Kanske lever man lycklig i alla sina dagar...

Kanske grisar flyger...